VAD LIVET VÄNDE dessa månader. Jag hade en så skön känsla i magen dessa månader. Jag såg hur studenten närmade sig samtidigt som allt verkade gå exakt som jag ville att det skulle gå. Jag lyckades bra i skolan, jag vann övralidsstipendiet, jag gick balen, min klass var som en familj, jag och Sarah kom varandra närmre och jag och Victor firade 3 år tillsammans.  

Aprilmånad började med studentkryssningen. Det var mycket trevligt även om jag kanske insåg någonstans där att kryssningar inte riktigt är min grej.  

Hovlund fotade mig i skolan (fast det här var nog mer i Mars) för hennes mini-projektarbete. Kul grej. 

Jag och Hovlund sprang vårruset med våra morsor. Det var en kanondag. Jag sprang 5 km på 24,5 min. Dessa månader joggade jag väldigt mycket och jag älskade det. Jag älskar att jogga även nu, men på vintern blir det mycket mindre joggande för min del.   

Jag och Victor åkte till Sthlm för att övernatta på hotell och bara ha det mysigt.  

Åt på god restaurang i gamla stan och delade på en flaska rödvin.  

Balen var hur rolig som helst och jag kan klassa dagen som en av dem bästa i mitt liv. Det var verkligen underbart. 

Valborg firades hemma hos Madde i Vadstena med alla fina tjejer. Det var en riktigt bra kväll/natt när alla för en gång skull var samlade på samma ställe.  

Det här var nog när Hugos firade 5 år. Också mycket bra kväll.  

Jag har blandat ihop alla bilder, för det här är tidigare än dom andra bilderna, men iallafall. Det här var i början av våren, då jag, Victor, Pule och Bergmar åt middag på Sveas uteservering. Det är något visst med att äta första gången på våren på en uteservering. Vad bra livet kändes minns jag. Vi fortsatte mot Frasse och Sofie, för att sedan fortsätta mot John och filips 20-årsfest. En utav dom bästa festerna på våren minns jag den som.  

Vi åt middag tillsammans hemma hos Emelie och pratade om Greklandsresan. Mycket fin kväll med god mat och vin.  

Jag vann övralidsstipendiet och var hur stolt som helst. Jag minns hur Louise i min klass kom fram och sa: "Har du sett vad som står på skärmen, Josephine? Du har ju vunnit övralidsstipendiet!!!" Jag trodde att hon skämtade. Vadå att jag skulle vinna? Den första jag ringde och berättade det för var mamma och jag minns hur glad jag var inombords när jag berättade det. Jag blev 4000kr rikare och fick lite mer självförtroende. Någonstans här fick jag också sommarjobb inom vården, där jag fortsatte jobba tills sista september. Alla kurser tog också slut någonstans här och jag blev så nöjd med betygen. Livet var helt enkelt på min sida.  

Solen började kika fram och jag pressade som bara den för att vara brun på studenten.  

Studentveckan började och egentligen vill jag helst inte titta på dom bilderna eftersom det gör lite ont i hjärtat över att det faktiskt är över. Jag sammanfattar heller inte studentveckan nu, men det kanske sker i framtiden. Det var iallafall bland det bästa jag har varit med om i hela mitt liv. Det sammanfattar det ganska bra.  

Ibland kan jag sakna min fina klass så mycket att det gör ont i hjärtat. Att det gör ont i hjärtat tror jag beror på att jag vet att det aldrig kommer bli vi igen och det är jobbigt. Jag minns oss ändå med glädje.  

Jag och Victor firade 3 år tillsammans i skärgården. Det var kanonfina dagar.  

Sedan blev det dags för en av årets fester. Midsommaraftonsfest i Djurkälla, som Klara, Fillan, Maria och Ebba fixade. Den var grym. Jag och Emelie hängde hela kvällen och hade roligt som ni ser...haha.