TÄNKTE ATT JAG skulle sammanfatta 2011 i bilder och med några ord, som jag har gjort alla år tidigare. Häromkvällen satt jag och funderade på hur 2011 egentligen startade och jag kunde verkligen inte minnas ett skit. Jag gick tillbaka i bloggen och då slog det mig hur det började. Det började med armar på en toalettstol för att jag inte orkade hålla upp kroppen. En grov magsjuka som varade i flera dagar. Häromkvällen tyckte jag det var jobbigt hur jag hade lyckats förtränga hur dålig start jag hade på året, så skrev några rader om det. Lite ifrån det:  

"Som om jag förträngt det dåliga. Som om det dåliga raderats ut ur mitt minne. 

När allting bara kom till mig, när jag mindes allt igen blev jag ledsen i hjärtat. 

Hur har jag kunnat förtränga det dåliga? Det skrämmer mig. Det dåliga är till för 

att förbättras. För det är oftast ur det onda det goda gror. Jag minns hur jag invigde det 

nya året med en grov magsjuka. Det var ingen vanlig magsjuka och tro mig inte heller någon 

baksmälla. Jag var sängliggandes i tre dagar och gick ner fyra kilo. Jag har ett kort på mig 

på mobilen, där jag har blåbärssoppa i handen och ser så svag och sorgsen ut. Som om hela min
värld raserat. Sedan minns jag hur jag några veckor senare åkte på samma grej igen.
Sängliggandes i tre dagar till, men nu var det inte någon maginfluensa utan grov
magkatarr. Jag spydde inte mycket. Jag mådde bara så fruktansvärt illa. Jag låg
på min säng och tittade upp i taket. Det måste ha varit en tom blick. Jag förstod
egentligen inte vad det var med mig. Nu vet jag att det berodde på att jag åt för mycket
tabletter för mitt ryggont som magen inte klarade av. Mamma kom in flera ggr i mitt
tysta och mörka rum och undrade vad det var med mig. Fick komma till doktorn på
grund utav mitt ryggont. Det är så svårt att spela trevlig när man egentligen vill
spy av oro. Att sitta där med gråten i halsen och berätta hur ont jag hade samtidigt
som mamma sa "Det är inte ofta Josephine klagar, men när hon klagar då har hon riktigt
ont". Jag minns dom orden, för jag tyckte dom var så vackra på något sätt. En mamma som
visste precis hur jag kände. En mamma som var mer orolig än vad jag själv var. En mamma
som fick mig att förstå att ligga på min säng och titta upp i taket inte var värt det.
När dom sedan ringde några dagar senare och erbjöd mig tabletter som skulle göra mig mindre
orolig förstod jag ingenting. Skulle jag ta tabletter för att må bättre? Var det verkligen
mig dom menade? Och där någonstans så slutade jag ligga på min säng och titta upp i taket.
Jag började må bättre. "  

Som sagt Januari var inte världens bästa månad, men jag klarade mig iallafall genom den. Victor bjöd på goda maträtter och jag var väl egentligen ganska bortskämd. Pilgrimsmusslor på en vanlig tisdag hör inte till vanligheterna. 

Om jag ska vara ärlig hittade jag knappt några bilder från just januari. Jag hade mycket i skolan om jag inte minns fel. Projektarbete hit och dit. Här är en bild på mig ifrån nyårsafton. 

Amanda fyllde 19 bast och hade en svårslagen 19-årsmiddag med utgång på schemat.  

Vi åt mat på Hugge och hängde väl även en del där eftersom alla, ja verkligen alla, 92:or hade fyllt 18. 

Jag och Victor bokade resa med Emelie och Robin till Grekland och firade det med en god middag och rödvin. Jag minns hur trött jag var på skolan i februari och bara ville hur allting skulle ta slut. Februari var ändå en månad som kändes så långt bort till studenten. Resebokningen gav mig lite ljus i tillvaron. Det minns jag.  

Jag bodde i min pälskrage, både hemma och i skolan. Frös konstant i skolan, därav fick den sitta på.  Att det inte var varmt i skolan minns jag hur mycket jag hatade. Varför kan dom inte ha lite varmare i skolan för?  

Elina slog till på 19-årsmiddag följt utav utgång på Hugge som bjöd på Heineken night. Det här var verkligen en kanonkväll. 10/10.  

Våren började sakta, men säkert komma.  

Max var i Motala och vi åt god mat på Hugge och delade på flaskor utav rödvin. Vi satt i flera timmar och bara pratade om livet och vid tolv började annat folk även komma till Hugge. Jag minns det här som en mycket fin kväll.  

Brorsan fyllde 21 och efteråt gick jag och Matilda ut och träffade fina människor på Hugge.  

Våren började komma ännu närmre och jag hade massvis i skolan, men började ändå se ljuset i tunneln som jag så klyschigt uttryckte mig på facebook.  

Mina morgnar innan skolan var så sköna. Jag hade sovmorgon varenda dag i princip och jag började mer och mer se studenten framför mig.  

Många kaffe och glass i mcdrivern på Mc donalds blev det för mig och Victor och även en och annan kaffe och glass på macken bredvid (eftersom vi skämdes över att vara sådana stammisar på Mc, haha) Flera luncher på stan och flera trippar till Lkpg blev det dessa månader också och jag tvivlar inte på att det var just sådana här små saker som gjorde att jag orkade kämpa på i skolan sista terminen.