IDAG ÄR EN sådan dag, då jag tillåter mig själv att stänga av klockan vid nio för att sedan vakna igen vid halv elva. En dag då jag tillåter mig själv att äta frukost i sängen och låta frukosten stå kvar i sängen medans jag sitter framför datorn. En dag då jag tillåter mig själv att sitta iklädd morgonrock i sängen så länge jag vill. Det är sådana här dagar jag borde uppskatta mer, även fast jag har svårt för att göra "ingenting" på en dag. 

IDAG ÄR DET förövrigt den 1:a december och att det inte ligger någon snö på marken är ett faktum. Jag älskar decembermånad, för den handlar om tända ljus, kärlek, choklad, fikastunder, julbak och kaffe i mängder. Jag älskar den för den handlar om att ge, men samtidigt om att ta. Samtidigt som den är ett signum för gemenskap och glädje. Jag minns själv hur betydelsefull den här månaden var för mig när jag var liten. Jag fick äntligen öppna min chokladkalender, som legat oöppnad i säkert en månad. Jag började skriva långa önskelistor och titta på julkalendern varenda morgon alternativt varenda kväll. När man var liten var hela decembermånad uppbyggd av en förväntan inför den stora dagen, julafton. Jag minns hur jag aldrig kunde somna den 23:e, även fast jag så gärna ville somna för att det äntligen skulle bli julaftonsmorgon. Även om min förväntan under decembermånad inte är lika stor som den var när jag var liten, tänker jag ändå öppna min första lucka i min chokladkalender och tänka på alla förväntansfulla barn som har väntat så länge på att få öppna den första luckan.